Egenföretagare bosatta i Madrid betalar i genomsnitt 566 euro mer i kommunalskatt än de som bor i Pamplona. Detta konstaterades av Registry of Tax Advisory Economists (REAF) vid General Council of Economists (CGE), under presentationen, i onsdags, av en studie med titeln ’Panorama över lokal beskattning 2024′där de bryter ner olika kommunala skatter som koncernen måste stå inför.
Anledningen till dessa skillnader är vanligtvis Fastighetsskatt (IBI) att de måste betala för de kommersiella lokalerna eller kontoren där de arbetar, men även för sina egna hem. Som helhet får spanska kommuner 66 % av sina lokala skatteintäkter genom denna skatt.
Likaså finns det andra kommunala skatter som vissa egenföretagare måste stå inför beroende på din aktivitet eller storlek. Dessa är till exempel Economic Activities Tax (IAE) eller Mechanical Traction Vehicle Tax (IVTM), som transportörer eller taxichaufförer som verkar i städer måste betala.
Med tanke på skillnaderna som visas i studien ansåg ekonomerna att ”reformen av det lokala finansieringssystemet är brådskande och obligatoriskt samtidigt med reformen av det regionala finansieringssystemet.”
Madrid och Barcelona är de dyraste städerna för egenföretagare
Stadsvis visar ekonomernas analys hur Madrid och Barcelona är de spanska provinshuvudstäderna där egenföretagare -och resten av invånarna- De betalar i genomsnitt mer kommunalskatt. Närmare bestämt når huvudstaden 1 001 euro per år, jämfört med 978 i staden Barcelona.
På motsatt sida ligger Pamplona, med 435 euro per år i kommunalskatt, och Jaén, med 492. I genomsnitt betalar egenföretagare 705 euro per år i kommunalskatt, vilket läggs till resten av skatteförpliktelserna dem de måste möta, såsom personlig inkomstskatt, där de olika autonoma sektionerna också skapar ojämlikhet mellan gruppen.
Man kan alltså dra slutsatsen att egenföretagare i Madrid de betalar i genomsnitt, 566 euro mer per år i kommunala skatter som betalas av egenföretagare i Pamplonas kommunfullmäktige. En skillnad som för ekonomer gör en översyn av lokalbeskattningen nödvändig.
”Lokala skatter är en viktig finansieringskälla”, förklarade de, ”även om, i de fall där samma eller liknande skattepliktiga händelse beskattas i kommunerna, skillnaderna i konfiguration är viktigavilket leder till helt olika skatter och detta borde ses över”, bedömde de i denna mening.
För att genomföra denna översyn och på så sätt lösa ojämlikheterna mellan egenföretagare, beroende på i vilken stad de bor, ”en harmoniserande text det skulle respektera kommunernas regleringsmakt och det skulle innebära större tydlighet för skattebetalarna.”
IBI som betalas av egenföretagare för sina kommersiella lokaler uppvisar stora skillnader beroende på stad.
Med tanke på uppdelningen efter skatter som de gjorde från REAF, är en av de största skillnaderna i Fastighetsskatter (IBI) att egenföretagare måste betala för sina kommersiella lokaler, kontor eller kontormen också för sina egna hem.
I detta avsnitt kan också stora obalanser ses mellan 470,60 euro betalas i genomsnitt i Madrid och de 146,40 euro som betalas av egenföretagare i Pamplona. Även i Spanien som helhet betalar ägare av bostäder, lokaler eller kontor i genomsnitt 333,60 euro för detta koncept.
Från General Council of Economists framhöll de att kommunfullmäktige får 66% av sina inkomster från lokala skatter genom fastighetsskatten (IBI), ”en obligatorisk skatt som de har betydande regleringsförmåga och som tas ut årligen.”
Andra skatter kopplade till egenföretagares verksamhet skiljer sig också mellan städerna
För sin del finns det andra skatter som nästan alla kommunfullmäktige lägger på egenföretagare. I många fall direkt relaterad till deras aktivitet. Detta är till exempel fallet med Skatt på näringsverksamhet (IAE) som, även om det påverkar egenföretagare och företag, har ett undantag för dem som fakturerar mindre än en miljon euro per år.
I denna fråga lyfte Agustín Fernández, ordförande för Registry of Tax Advisory Economists, fram ojämlikhet mellan städer”eftersom dess beskattning beror på företagens juridiska form eller affärsvolym, utan hänsyn till de erhållna vinsterna.”
Likaså Skatt på mekaniska dragfordon (IVTM), som måste betala egenföretagare transportörer och taxichaufförer på grund av de fordon de använder i sin verksamhet, uppvisar också viktiga skillnader, och representerar 11 % av de totala inkomsterna som erhålls av kommunfullmäktige.
Ekonomerna konstaterade att denna kurs används av ”några kommuner för att locka fordonsflottor genom att sätta mycket låga priser”. Det vill säga kommunfullmäktige försöker sänka IVTM för att locka transportföretag. Speciellt de som har flera fordon och De kan till och med spara tusentals euro per år i skatt.
Av denna anledning, bland sina förslag, rekommenderade ekonomerna ”upprätta en kopplingspunkt mellan den kommun där fordonet beskattas och den faktiska bostadsorten av ägaren, medan hemvist för fordon förekommer på platser som inte har något att göra med den plats där ägaren är bosatt, vilket ger en nedåtgående skattekonkurrens som inte är relaterad till föremålet för skatten och dess användning”, avslutade de.
