Skatter nyligen lösta nya tvivel om avdragsrätten för egenföretagares bidrag, när dessa, trots hjälp i familjeföretaget, De får inte direkt lön för sitt arbete.
Som framgår av Skattesvaret betalar konsulten, som arbetar som egen företagare medarbetare i makens verksamhet och är registrerad i Särskilda ordningen för egenföretagare (RETA), sina sociala avgifter varje månad, men inte får ersättning för arbete, så han frågar om han trots detta kunde dra av sina bidrag från sin INKOMST.
Som svar på denna fråga svarade Tributos att den egenföretagare samarbetspartnern Ja, det kan betraktas som en avdragsgill kostnad de avgifter som betalas till socialförsäkringen som egenföretagare medarbetare i den egenföretagares verksamhet, oavsett om du har kommit överens med din make eller inte om att få ersättning för deras arbete i familjeföretaget.
Egenföretagarens särdrag ligger i det faktum att, trots att de ingår i RETA -så länge de uppfyller kraven som visar beroende av den huvudsakliga egenföretagaren-, betraktas deras ersättning i INKOMST som inkomst fr.o.m. arbete -och inte som ekonomisk verksamhet-. Enligt de konsulterade arbetsjuristerna, ”i det här fallet förekommer denna särart, eftersom det är en speciell situation, eftersom det finns den länken eller beroendet”.
Som förklarats av samma källor, ”om maken helt enkelt samarbetar, eller hjälper till, med sina uppgifter i den egenföretagares ekonomiska verksamhet, och det kan visas att han eller hon inte får ersättning för detta, men betalar hans eller hennes bidrag till RETA – till exempel så att du kan få tillgång till dina förmåner – kommer du att kunna dra av som en kostnad från din arbetsinkomst, även om han inte har någon inkomst för detta koncept.”
Det spelar ingen roll om den egenföretagare samarbetspartnern inte får inkomst från verksamheten: hans bidrag är avdragsgilla
Som i svaret från Skatteverket framhålls anses de inkomster som skulle kunna motsvara konsulten för tillhandahållande av tjänster som medarbetare i den ekonomiska verksamhet som dennes make bedriver som inkomst av arbete.
Lagen fastställer också presumtionen för ersättning. Enligt samrådet kommer ”tillhandahållande av varor, rättigheter eller tjänster som kan generera inkomster från arbete eller kapital att antas betalas, om inte annat bevisas, -artikel 6.5 i lagen om personlig inkomstskatt-. Men om det kan visas att samarbetspartnern inte får någon ersättning för sitt arbete i ägarens verksamhet, det skulle inte finnas någon inkomst att ta med på deklarationen.
Men om ändå den egenföretagare bestämmer sig för att lägga fram deklarationen, tillämpas motsvarande avdragsgilla kostnader för beräkningen, där artikel 19 i socialförsäkringslagen fastställer sociala avgifter som en av de avdragsgilla utgifterna som kan dras av. Därför ”även om ingen inkomst erhålls från samarbetspartnerns verksamhet, kan sociala avgifter dras av” om det är han som betalar dem.
Det är möjligt att få negativ avkastning och kompensera dem under andra år
Som källor från Skatteverket utförligt till detta medium, vad som kan hända i denna situation är att när den egenföretagare samarbetspartnern fullgör sin skyldighet att betala insatserna utan att erhålla ersättning, om han inte får annan inkomst att dra av avgifterna från. , avkastningen av arbete har ett negativt resultat.
Om så är fallet, ”kan de kompensera under efterföljande år, med framtida positiva intäkter. Det vill säga med positiv avkastning under efterföljande år, med en rad gränser”, förtydligade AEAT.
Ersättningen till egenföretagare anses vara inkomst av arbete.
Som arbetsaktivisterna förklarade är förhållandet som finns mellan den huvudsakliga egenföretagaren och samarbetspartnern ett samband, det finns inget oberoende. Därför, även om den egenföretagare samarbetspartnern ingår i RETA, kommer hans eller hennes ersättning eller lön, om den finns, alltid att betraktas som utförandet av arbetet – och inte ekonomisk verksamhet.
”Personskatten kräver att när anställningsförhållandet uppstår och det föreligger ett försörjningsförhållande – de bor med honom och arbetar med honom – får innehavaren från sin inkomst av ekonomisk verksamhet dra av vad han betalar ut i lön till samarbetspartnern, och vad den samarbetspartners skaffar -barn och make- kommer att betraktas som inkomst av arbete”.
I dessa fall är det inte ovanligt att man kommer överens om att det inte finns någon löneersättning utan att den huvudsakliga egenföretagaren betalar samarbetspartnern sina insatser, så att denne fortsätter att generera förmånsrätt. Samarbetspartnern betalar alltså själv sina sociala avgifter. ”De är avdragsgilla vid din retur, i sin arbetsprestation. Och den huvudsakliga egenföretagaren kan dra av i sin tur dessa ersättningar i din deklaration -som jag skulle göra med en löneman-”.
Om den huvudsakliga egenföretagaren är ansvarig för att betala avgifterna kan maken eller de bidragande barnen få på sin lönelista en naturaersättning för beloppet därav, eftersom du drar nytta av betalningen av avgifter från ägaren. I dessa fall kunde dock endast en av de två – den huvudsakliga egenföretagaren eller samarbetspartnern – dra av bidraget från INKOMSTEN. ”Det skulle vara naturaersättningar som den huvudsakliga egenföretagaren kan dra av om han själv betalar samarbetsarvoden. Om inte, skulle maken kunna räkna med det som en avdragsgill kostnad från sin arbetsinkomst”, avslutade arbetskraftsaktivisterna.
