Moderna hot kräver moderna lösningar och företag behöver idag göra mer än att bara tillhandahålla grunderna för sin personal.
Cybersäkerhet är avgörande för varje enskild organisation och individ på planeten. Särskilt när teknologier och hot blir mer avancerade och det blir svårare att urskilja det verkliga från det falska.
Med det i åtanke har företag som verkar 2025 ett etiskt ansvar att ge sin personal en utbildning i mer än bara grunderna när det gäller onlinesäkerhet. Så, hur kan arbetsgivare idag skapa en atmosfär som främjar cyberhygien och god praxis?
Konsekvens är nyckeln
Ett av de största misstagen en organisation kan göra när det kommer till cybersäkerhet är att vila på lagrarna och vara snäll med företagsomfattande utbildning. Även om det finns vissa aspekter av utbildning som inte behöver upprepas ofta, är cybersäkerhet inte en av dem och engångskurser kommer helt enkelt inte att ge anställda den kompetens de behöver för att navigera i ett flyktigt och föränderligt utrymme.
I början av varje år bör företag utveckla en 12-månadersstrategi som beskriver planen för det kommande året, som kommer att täcka grunderna, trender och mönster, viktig teknik, potentiella bedrägerier, tidigare exempel på bra och dålig praxis och det mål som varje anställd ska sträva efter att nå, samt en deadline.
Inom den strategin borde det också finnas utrymme för allt nytt eller relevant som dyker upp under året och arbetsgivare kan till och med vilja ta in externa cybersäkerhetsexperter för att göra några snabbkurser som öka engagemanget och den grundläggande kunskapen. Nyckelbudskapet här är att aldrig sitta på cybersäkerhet, det måste vara kärnan i allt du gör.
Bli kreativ
Eftersom moderna system blir så avancerade ökar hotnivån och organisationer måste vara otroligt proaktiva när det gäller hur de identifierar, hanterar och återhämtar sig från skadliga attacker eller beteenden. Som sagt, bara för att något är äldre betyder det inte att det saknar värde. Men i det här fallet måste det som är äldre anpassas och moderniseras för att hantera aktuella problem, vilket innebär att arbetsgivare måste visa lite kreativitet när de utvecklar tillväxtplaner.
Till exempel bör anställda uppmuntras att lära sig ett brett utbud av färdigheter, till exempel unika programmeringsspråk som kan användas av hotaktörer för att utnyttja sårbarheter. Ju mer du vet om hur den andra sidan fungerar, desto lättare blir det att bekämpa attacker och förstärka försvar.
Nätfiske-simuleringar, som är kontrollerade övningar som efterliknar en social ingenjörsattack, kan också användas för att se hur arbetsstyrkan reagerar på misstänkt aktivitet. Det finns ett antal verktyg och plattformar du kan använda för att göra nätfiske-simuleringen och efteråt finns det sätt att analysera svaret och ge feedback.
Alternativt kan etiska hackare som medvetet kommer åt ditt system utanför standardportalerna – med din tillåtelse förstås – ge stor insikt i hur utsatta eller sårbara dina nätverk faktiskt är.
Även om du kanske vill anlita en extern etisk hacker, om du verkligen vill bygga institutionell cyberkunskap från grunden, varför inte överväga att utveckla hackingfärdigheter inom organisationen, utöka den övergripande kompetensen och skapa en nisch inom just detta område?
Det är inte ett enmansjobb
Organisationer, i ett försök att silo resurser och arbetsbelastning, separerar ofta olika team, vilket begränsar kontakten och skapar något av ett ”avstängt”-tänkesätt, där om det inte är ditt jobb specifikt är det utom synhåll och utom sinne. Detta kan vara oerhört effektivt och kan göra det möjligt för människor att fokusera på de aktuella uppgifterna. En nackdel är dock att det är mindre samarbete kring projekt eller policyer som påverkar alla uppifrån och ner.
År 2025 har cybersäkerhet avancerat till en punkt där det inte är en enda persons eller teams uppgift att upprätthålla. Alla som är anslutna till ett företags system måste ha mer än rudimentär kompetens och medvetenhet om hur cyberinfrastruktur stöds och skyddas. För att det ska hända måste alla anställda delta i frekvent utbildning i cyberkunskaper, ha tillgång till handledningar och guideböcker som beskriver stegen för att rapportera problem och det måste finnas en tydlig hierarki när ett problem eskalerar.
Information kring nya verktyg och tekniker bör delas, samt vem som har behörighet att använda dem och när ett problem uppstår och är löst är det viktigt att alla är involverade i diskussionen kring hur problemet uppstod, hur det identifierades, hur det löstes och eventuell pågående påverkan.
I slutändan är cybersäkerhet inte ett område som vilket företag eller anställd som helst har råd att falla i. Det är det enda som blockerar en organisation från att få sin privata data delad offentligt och att ångra den skadan kan ta oerhört mycket längre tid än att se till att du har en stark infrastruktur på plats från början.
