Skattemyndigheter har anpassats till den centrala ekonomisk-förvaltningsdomstolens kriteriersom för några månader sedan beslutade, genom enhetliga kriterier, att den moms som egenföretagare betalar för bostadsförsörjning kan vara delvis avdragsgill, så länge den är en fastighet som används både för ekonomisk verksamhet och för privat bruk.
Som rapporterats av källor från Skatteverket har från och med nu flera bindande samråd från generaldirektoratet för skatter (DGT) redan bekräftats avdragsrätten för nämnda avgifteranpassa sina egna kriterier till de som fastställts av TEAC, för större säkerhet och stöd för de skyldiga med sikte på ”en korrekt tillämpning av skattereglerna”.
Enligt samma källor, avdrag för nämnda avgifter Det måste utföras i proportion till dess användning, för affärs- eller yrkesverksamhet. Dessutom dessa förändringar i kriterier återspeglar en viktig nyhet för egenföretagareeftersom före ovannämnda domstols beslut ”inte kunde avdrag göras för leveranser av moms.” vid blandad användning av fastigheten, till skillnad från vad som hände i personlig inkomstskatt”.
Egenföretagare kan nu dra av en del av momsen på leveranskostnader i blandat boende
DGT har redan tagit med TEAC-kriterierna i ett bindande samråd Att tillåta Egenföretagare kan dra av en del av momsen på sina hushållsförnödenheter om de arbetar hemifrån. Det är till exempel de avgifter de betalar för el eller vatten.
Specifikt, enligt skattesamrådet, ”i enlighet med bestämmelserna i fjärde avsnittet i artikel 95 LIVA, (…), är det möjligt avdrag för avgifter som bärs av utgifter för leveranser – vatten, elektricitet, gas, telefon eller internet – till fastigheter som utgör en del av verksamheten eller yrkestillgångarna, används både i affärs- eller yrkesverksamhet och för privat bruk”.
Enligt källor från Skatteverket självt tills TEAC:s resolution, ”Momsavdrag på leveranser medgavs inte vid blandad användning av fastigheten”, dvs. när den används gemensamt för yrkes- eller affärsverksamhet och som hemvist.
Men sedan nämnda resolution, Det är möjligt för egenföretagare att dra av avgiften för dessa leveranserinklusive i princip, såsom föreskrivs i samrådet, avgifterna ”för kostnaderna för leveranser vatten, el, gas, telefon eller internet”, och det gör han baserat på europeiska bestämmelserdet vill säga ”i enlighet med bestämmelserna i fjärde avsnittet i artikel 95 i LIVA, tolkat i ljuset av artiklarna 168 och 168 bis i rådets direktiv 2006/112/EG.”
Egenföretagare kommer endast att kunna dra av moms på leveranser i proportion till deras arbete hemifrån
Före TEAC-domen, avdraget för kostnader som härrörde från egenföretagares bostadsförsörjning, när det delvis påverkades deras ekonomiska verksamhet, ”kunde endast utföras i Rent”. Särskilt, ”Kostnaderna för leveranser kunde dras av i den procentsats som följer av att 30 % tillämpas på den del av fastigheten som påverkar verksamheten.”. Till exempel, för en bostad på 100m2, varav 40m2 (40%) används för verksamheten, skulle avdragsprocenten vara 12% (30% x 40%) av utgifterna för att tillhandahålla bostaden.
I dessa fall måste avdraget av nämnda momsbetalningar ”göras proportionellt till dess användning för bolagets verksamhet”, dvs. vilket kommer att bero på hur mycket varje leverans används för ekonomisk verksamhet. I den meningen ”finns det någon upplösning som till exempel kombinerar den yta som berörs av bostaden med arbetsdagarna och arbetstiden för att beräkna det. Kort sagt, Det kommer att bero på fallet”, förklarade källor från AEAT.
I detta avseende, som finansministeriet klargjorde, även om ”TEAC-resolutionen redan är bindande i sig själv,” Skattefrågor ”svarar redan på frågan med hänsyn till de nya kriterierna”. Enligt det bindande samrådet i sig är detta kriterium för avdragsrätten för leveranskostnader som delvis hänförs till verksamheten, ”representerar en förändring av kriterier angående den upprepade doktrinen i detta direktiv Centersamlat bland annat i det tidigare nämnda bindande svaret av den 16 februari 2021, nummer V0257-21.”
TEAC-resolutionen kommer från en tidigare dom där momsavdraget först nekades ett egenföretagare
För några månader sedan förenade TEAC kriterierna i motsats till det som fastställdes av administrationen till följd av det senare kommer att neka avdrag för de momsbetalningar som uppstått för dessa leveranskostnader till en egenföretagare. Den autonoma använt en fastighet som hemvist och som skattemässigt hemvist för utvecklingen av sin verksamhetså Skatteverket ansåg att fastigheten inte var det direkt och uteslutande påverkas av ekonomisk verksamhet, och därmed förhindra avdrag för mervärdesskatt på leveranskostnader.
I domen, som denna tidning hade tillgång till, framhöll inspektionen just att den egenföretagare ”hade använt fastigheten som sin vanliga bostad” (både hon och hennes man), med hänsyn till att att fastigheten ”inte berördes av verksamheten”.
I den efterföljande behandlingen av anklagelserna begärde den berörda parten att samma procentandel skulle beaktas ”som förvaltningen själv samlade in som påverkande verksamheten (i personlig inkomstskatt)”, men förlikningsavtalet hävdade att det var uppenbart att leveranserna avsåg till fastigheten De var ”tjänster som användes samtidigt för privata behov”och upprepade att avdrag för bidragen inte var möjligt, men den skattskyldige skulle senare få att den regionala ekonomiska förvaltningsdomstolen i Madrid (TEAR) höll med honom.
Därefter, som ett resultat av de ändrade kriterierna, TEAC skulle tala för dess enandebaserat på ovan nämnda europeiska direktiv, och ratificera avdragsrätten för ingående moms på en del av leveranserna. Denna ändring gäller ”i proportion till dess användning för bolagets verksamhet”och även om det är en ”fastighet som delvis används för verksamheten”det vill säga en bostad som används samtidigt för yrkesverksamhet och som hemvist.
