Högsta domstolen öppnar en väg så att företag inte behöver ta på sig solidariska skatteskulder

Högsta domstolen meddelade nyligen en dom som öppnade en nytt sätt så att de verksamheter som deklareras ”solidariskt ansvarig” av en skuld av statskassan kan bli av med detta ansvar påstå att statskassan inte värderade korrekt huvudgäldenärens tillgångar.

I det här fallet var det ett specifikt fall, känt som ”kedjeskattskyldighet”, som vanligtvis förekommer speciellt mellan kommersiella företag som arbetar, många gånger till och med delningspartners, administratörer eller någon typ av liknande relation. Dessa härledningar kan uppstå av dussintals skäl. En del innebär skuld, till exempel genom att samarbeta i genomförandet av en skatteöverträdelse. Andra beror helt enkelt på att de har någon form av ägarförhållanden med de ansvariga företagen.

Just det senare är det fall som Högsta domstolen behandlade i sin dom 1415/2024, meddelad den 24 juli. I den fanns ett fall av kedjeansvar: först gick statskassan att kräva från huvudgäldenären, som var en affärsman, en skuld som han hade genererat hos statskassan. Att inte kunna kräva detta belopp på grund av insolvens, Ansvaret överfördes till ett andra företag, dotterbolagsansvarigt, som inte heller betalade skulden.

Slutligen, Skulden hamnade i ett tredje bolag, gemensamt ansvarigt, som kanske inte ens har med den första gäldenären att göra. Det skulle räcka för dig att dela någon aktivitet, exploatering eller ägande med det ansvariga dotterbolaget, enligt rättskällor som påpekats för detta medium. Vad High Court beslutade i domen är huruvida denna sista verksamhet kan befrias från skulden med påstående om att beloppet inte var korrekt värderat. huvudgäldenärens tillgångar.

Solidaritetsansvariga företag kan befrias om de visar att statskassan inte har överfört skulden korrekt

Högsta domstolens dom tar upp en fråga som enligt de tillfrågade experterna bl.a. kan förekomma relativt ofta mellan samhällen. Det handlar om huruvida en person som förklarats solidariskt ansvarig genom artikel 42.2 i den allmänna skattelagen (LGT) kan ifrågasätta sin egen härledning av ansvar baserat på otillåtligheten av tidigare remiss av subsidiärt ansvar,

Det vill säga, enligt Iberleys juridiska hemsida, hänvisar fallet till ett fall där initialt finns en härledning av subsidiär skuld av en huvudgäldenärs skuld och Sedan sker en andra härledning mot en person som är gemensamt ansvarig för den personen.

Inför detta fastställde Högsta domstolen som tolkningskriterium att i fall av ”kedje”skattskyldighet, det vill säga när det finns mer än en ansvarig, den verksamhet som valts som ”solidariskt ansvarig” kan utmana härledningen genom att citera ”den avsaknad av försummelseförklaring från huvudgäldenären”.

Med andra ord, verksamheten skulle kunna frigöra sig från att vara solidariskt ansvarig genom att visa att ansvaret i första hand härleddes felaktigt – det ansvariga dotterbolagets – och att, därför har din också härletts felaktigt.

Formella defekter kan påstås i Treasury-värderingen

Detta skulle enligt Högsta domstolens kriterier kunna göras påstå någon form av ”formell” defekt av statskassan vid bedömning av huvudgäldenärens brist på tillgångar eller insolvens. Eftersom om denna bedömning gjordes felaktigt skulle både det andra bolaget – dotterbolagsansvarigt – och det tredje bolaget – gemensamt ansvarigt – vara undantagna från ansvar.

Specifikt, och som Högsta domstolen påpekade, kan härledningen av ansvar ifrågasättas genom att argumentera för misslyckanden i ”den ”rent formellt innehåll i huvudmannens fördragsförklaring”. Detta skulle vara möjligt ”i de fall där nämnda förklaring innehåller en motivation eller resonemangsbrist”.

Detta skulle medges, särskilt när det visas att finansministeriet inte korrekt har argumenterat ” avsaknad eller otillräcklighet hos huvudmannens tillgångar för att täcka skatteskulden.”

När kan statskassan förklara en verksamhet solidariskt ansvarig för en skuld?

Den allmänna skattelagen omfattar olika fall där ett företag kan sluta med att ta på sig gemensamt ansvar för en annan persons eller företags skulder. Även när de inte har någon direkt relation:

  • Deltagare eller delägare av befintliga arv, egendomsgemenskaper och andra enheter som, i brist på juridisk person, utgör en ekonomisk enhet eller ett separat arv som är mottagligt för beskattning.

  • De som av någon anledning lyckas äga eller utöva verksamhet eller ekonomisk verksamhet, på grund av de skatteförpliktelser som den tidigare ägaren åtagit sig och som härrör från dess utövande.
  • Den som förorsakar eller medverkar till att den betalningsskyldiges undanhåller eller överlåter tillgångar eller rättigheter i syfte att förhindra Skatteförvaltningens agerande.
  • Den som av vållande eller oaktsamhet underlåter att efterkomma beslut om beslag.
  • De som, med kännedom om embargot, försiktighetsåtgärden eller skapandet av garantin, samarbetar eller samtycker till att de beslagtagna tillgångarna eller rättigheterna lyfts eller de tillgångar eller rättigheter för vilka säkerhetsåtgärden eller garantin har fastställts.
  • De personer eller enheter som förvaringsinstitutet för gäldenärens tillgångar som, när de väl fått meddelande om beslaget, samarbetar eller samtycker till att dessa tillgångar lyfts.