Stephen Fagan från Studio Meala förklarar hur edgy animation handlar om kamp, något du helt enkelt inte kan få från generativ AI.
Enligt Screen Ireland har animationssektorn skjutit i höjden i Irland de senaste åren, men du kan mer än troligt säga det från den ökande irländska närvaron vid prisutdelningar som Oscars och BAFTA. Men allt handlar inte om utmärkelser.
Den astronomiska framgången är också tydlig i följande statistik: för tio år sedan var antalet anställda inom animationssektorn i Irland 70. Idag har den siffran skjutit i höjden till 1 600 – en tjugofaldig ökning.
En liten andel av det antalet är baserat på den något osannolika platsen Boyle i Co Roscommon. Boyle är en liten stad i västra Irland – knappast vad som dyker upp i ditt huvud när du tänker på en stereotyp animationsstudio. (En massiv byggnad med glasfasad i flera våningar mitt i betongdjungeln omgiven av hipsters kan vara mer lik den).
Som ofta är fallet med stereotyper, är föreställningen att animatörer är begränsade till städer inte 100pc korrekt. Absolut inte i Irland.
Början tråden
Studio Meala har sitt huvudkontor i en byggnad som heter The Spool Factory i Boyle. Det fem år gamla företaget går in i en ny spännande fas i sin utveckling; det är på väg att lansera sin egen immateriella egendom (IP), en handritad animation som heter Doodle Girl. Showen sänds i oktober på RTÉ och är ett samarbete mellan Studio Meala och den Belfast-baserade animationsstudion Alt Animation.
Men det kanske inte fanns en Studio Meala om det inte vore för Boyle och The Spool Factory. Studio Mealas verkställande direktör och medgrundare Stephen Fagan pratade med SiliconRepublic.com om varför arbetet i Boyle slår storstaden på alla sätt.
Först och främst är den stora fördelen flexibiliteten. Fagan är ursprungligen en Dubliner; han flyttade till Leitrim för att skapa ett hem där innan ett tillfälligt samtal med en vän om att han behövde ett utrymme att arbeta i ledde honom till The Spool Factory.
En del av det nationella samarbetsnätverket som kallas Connected Hubs, kom The Spool Factory med en hög rekommendation för anständigt internet och hot-desk-faciliteter. Det var precis vad Fagan och hans medgrundare behövde för att få Studio Meala igång utan att bli utplånade av stadskostnader.
”Remote by design”
Till skillnad från många företag som konverterade till fjärrkontroll under pandemin, var Fagan och hans medgrundare alltid fjärrstyrda. Han beskrev företagets modell som ”remote by design” – en nödvändighet eftersom en av grundarna (ekonomichefen Jerry Twomey) var baserad i Galway och den andra (kreativa chefen Sean Cunningham) var baserad i Kildare.
”Vi har alltid varit avlägset designat, det var ett val att vara avlägset. Det var inte en reaktion på pandemin … och anledningen till det är att det fanns många talanger baserade i Irland som vi arbetar med och de är spridda över hela landet.”
Från början hade Studio Meala enbart hot desking, men nu upptar företaget hela översta våningen på The Spool Factory. Från den utsikten samarbetar dess 10 anställda med människor från hela världen.
”Konstnärerna som har flyttat till Boyle ser det också i sina fickor. De får betalt för Dublinpriserna men bor i nordvästra Irland.
”Det finns mycket talang internationellt och de skulle jobba på distans i alla fall så det var vettigt”, sa Fagan om upplägget. ”Nu när vi arbetar med så många kunder i Storbritannien, USA, Europa och Asien nu också, spelar det ingen roll var vi är baserade.”
Studio Meala har producerat projekt för internationella heavy-hitters som Disney Plus och Netflix samt på den mer välbekanta gräsmattan RTÉ.
Boyle är bättre för slutresultatet … och folks fickor
”Om vi arbetar med utländska kunder på projekt – och animationsprojekt kan skala från vad som helst till tiotusentals till miljoner, eller hur – i Dublin är det en droppe i havet men i en mindre stad som kan göra en enorm skillnad när det gäller att driva den lokala ekonomin.”
Fagan funderade på påverkan då, och han är helt klart nöjd med beslutet idag. ”Vi kommer med utländska direktinvesteringar för vår verksamhet men de pengarna spenderas också i lokala butiker så det är en cirkulär ekonomi där vi tar in pengarna.
”Det finns en win-win eftersom uppenbarligen levnadskostnaderna är lägre här. Artisterna som har flyttat till Boyle ser det också i sina fickor. De får betalt för Dublinpriserna men bor i nordvästra Irland så de har en klar fördel”, sa Fagan.
”Och att vara på en plats där våra omkostnader inte är lika höga betyder att vi kan göra större, djärvare filmer. Det gjorde en enorm skillnad eftersom det innebar att vi kunde ta oss an projekt vi ville ta på oss i stället för att ta oss an projekt som vi var tvungna att ta oss an.”
Som affärsman är Fagan pragmatisk när det gäller saker som kostnad och bekvämlighet, men han bryr sig också väldigt mycket om vilken typ av miljö artisterna har. Han är själv utbildad animatör, men han fokuserar mest på produktion eftersom han känner att det är där hans styrkor ligger.
Dansar till sin egen ton
”Jag är så stolt över laget och talangen och mångfalden… konstverket är så bra nu att jag inte skulle våga försöka tävla”, sa han till oss. Företaget jobbar med många nyanlända men den viktigaste skillnaden mellan någon de vill arbeta med och någon de inte brukar vara attityden till konstformen.
Under hela vår intervju betonade Fagan att Studio Mealas verk är handritade – och konstnärerna experimenterar ständigt med olika gränsdragande stilar. Han liknade animation vid förhistoriska grottteckningar genom att båda är konstformer som berättar historier. Metoden har förstås förändrats något under de mellanliggande åren; dels är det mycket mer teknik involverat.
”Det finns en primär kvalitet att rita för hand som sådana som generativ AI helt enkelt inte får”
”Jag tycker att animering är vid en riktigt intressant punkt där produktionskostnaden vacklar, men det finns en rörelse från den klassiska animationsstilen till att vara mer punkig eller edgy och frenetisk, leka med ramar och utrymme och det är vad vi försöker göra – och Tekniken underlättar det”, sa Fagan och kvitterade att hans medgrundare kan reta honom för att han åberopar ordet ’punk’.
”Vi använder en blandning av olika verktyg för att skapa olika effekter.” Därmed inte sagt att de inte använder någon teknik. Långt ifrån. När Fagan säger ”handritad” menar han handritad på en digital skärm. Animatörerna använder verktyg som Cintiq, Unreal Engine, Blender och TV Paint för att nämna några.
Men dessa verktyg sträcker sig hittills inte till generativ AI, som Fagan har starka känslor för. ”När vi tittar på vad som görs i animation med generativ AI, är det nästan pastisch, det ser inte riktigt ut eftersom det inte finns någon kamp med det. Det finns inget konstnärligt arbete. Det finns en primär kvalitet att rita för hand som sådana som generativ AI helt enkelt inte får.”
Dessutom tar för mycket automatisering det roliga ur det. ”Produktionsakten handlar om samarbete och en samling människor som arbetar tillsammans för att skapa något. Så, det är vad vi handlar om, vi handlar mer om att bygga en kultur, en positiv miljö för människor att trivas i.”
Ta reda på hur nya tekniska trender förändras i morgon med vår nya podcast, Future Human: The Series. Lyssna nu Spotifypå Äpple eller var du än får dina poddar.
